Att planera en trädgård

Det är inte min favoritgren om jag ska vara ärlig. Jag älskar att vara i trädgårdar, jag älskar att planera och drömma om dem men jag känner aldrig att det är tillräckligt roligt att ägna mig åt trädgårdsarbete. Är du som jag?

Så, vår trädgård är en stor, ganska eftersatt trädgård som bara bestått av gräsmätta och grusplan. Inte alls inspirerande på något vis men med massa potential. Jag ska visa er mer av detta icke-spektakel inom kort men nu vill jag dela visionerna.

Vi har en yta på husets ena gavel som är helt tom, bara några stackars rosor och en torkställning finns där. Och där tänkte jag nu odla blommor i sommar. Både jag och åtminstone två av våra barn älskar blommor och förra året var det ett glädjeämne att binda buketter av blommor från min systers trädgård. Så därför tar jag en chansning och ska odla själv i år.

alla bilder är från Pinterest och visualiserar viben jag är ute efter.

Planen är att göra det så enkelt som det bara går. Inte overthink. Jag tänker att vi (antagligen jag denna gången) ska gräva ur och skapa stora rabatter där vi kan plantera en blandning av perenner och annueller tillsammans.

Jag behöver något som gränsar av mellan rabatt och gång eftersom vi har en robotgräsklippare som annars kommer ta livet av blommorna. Så det får jag klura på. Men poängen är att rabatterna blir prunkiga och yviga. Allt måste vara på lägsta nivå annars vet jag att jag inte kommer orka dra detta till sluttampen.

Så, fröer är beställa och jag är supertaggad! Jag uppdaterar dig snart om vilka fröer jag köpte och hur jag tänkte.

Därför kom Poppy

Alla stora beslut här i livet ska grunda sig i kärlek och drömmar. Så tycker i alla fall jag. Och det var just livsstilen som jag började fantisera kring när jag satte upp en röd cocker spaniel tik på min visionboard för 1,5 år sedan.

Jag är inte en hundmänniska. På samma vis som jag inte är överförtjust i barn. Än mindre djurmänniska generellt. Och då kanske det kan verka märkligt att en ska ha tre barn och en hund. Men jag har redan från första bebis föreställt mig ett familjeliv fullt av människor kring middagsbordet och mycket rörelse. Även om min käre man alltid är avvaktande så omfamnar han också ett hem fullt av liv.

Det är vad en hund innebär som lockar mig. En ständig påminnelse om basala behov som mat, sömn, rörelse och kärlek. Kärlek är jag rätt så bra på och absolut har jag svårt att sitta still men jag behöver verkligen röra på mig mer. Maten skjuter jag ofta på när jag är ensam om dagarna, vilket aldrig blir bra framåt hämtningstid på föris och fritids. Att ha någon som tvingar till att tillgodose behoven ser jag som en jättebra grej. För att inte tala om det emotionella stöd och all lek som en hund kan ge barnen.

Jag föreställde mig att vi skulle hitta en omplaceringshund så att vi inte skulle behöva ta oss igenom valpåret. Men alla hundar jag försökt få tag i har försvunnit på alla möjliga sätt. Men så dök en annons upp på Blocket. En röd cocker spaniel hade fått en kull valpar med en aprikos mellanpudel. Jag fick ett OK av Gustav att åka och titta på valparna tillsammans med honom. 6 veckor gamla sötnosar. De fyra hanarna liknande väldigt mycket sin pappa med lockig päls, den ena tiken var ljusbrun med kort rak päls och lite kortare öron. Och så var det lilla Poppy som såg väldigt mycket ut som sin mamma med med mörkare päls.

Hon var betydligt lugnare än de andra och somnade i min famn när jag plockade upp henne. Hon var så bekväm och go. Som vanligt när något stort är på väg att hända sa vi inte särskilt mycket till varandra om det i bilen hem. Dagen efter tingade vi henne. Sedan dess har det gått i illfart i två veckor.

Det är magiskt ändå. Avståndet från "Någon dag så" till "Nu händer det" är ibland så kort. Jag är ganska nervös inför vad detta kommer kräva av mig, att ta sig igenom valptiden med henne. Men det kommer bli bra.

En helg i Göteborg

Kvalitetstid och get-aways har verkligen varit en bristvara sedan första barnet kom men detta året har jag tagit igen allt känns det som. Tack vare att jag och majoriteten av mina vänner fyllt 35 i år.

I helgen var vi två stycken som överraskade en vän med en helg i Göteborg med anledning av hennes födelsedag. Jag har aldrig fallit för Göteborg men åkte med ett öppet sinne. Bara att få umgås med nära vänner är ju anledning nog för att åka.

Det var lunch på stan och strosa i julhandeln hela vägen fram till middagstid. Jag har verkligen en tendens att inte fota när jag är med mina vänner, vill helst bara vara helt närvarande.

Inne på Artilleriet blev jag förälskad i tallrikar. Önskar innerligt att det stod på min behöver-lista.

Jag börjar bli desperat efter ett skåp i vårt vardagsrum nu. Så jag stod och njöt av denna synen också en stund.

Allt är härligt att fästa blicken vid, och det där med att ha färre men värre växer sig bara starkare i mig efter detta.

Spännande färgkombinationer och mjuka textilier.

Jag tog äntligen tillfälle i akt och använde min mössa som jag köpte i början av året.

Engelska tapetmagasinet, Curiosité och Tinna var butiker jag mest lade märket till. Hittade ingenting jag föll för men blev så glad av alla härliga intryck.

På kvällen besökte vi Toso, världens godaste drink - Tokyo vice och väldigt god mat!

Inser att min kamera verkar ha fått stryk, det är uppenbarligen något fel med färgen. Men men, 20 år senare står vi här. Ser fram emot de kommande 20 åren!